Friday 11 December 2015

How the Real Love Like...Perhaps

Assalam, 

Kali ini Hanya mahu berkongsi perassaan dan rasa. Terpulang sape nk follow teruskan, ia cuma akan jadi sebahagian memory terindah dalam hidup I.

Last month November, the whole month we alls sibuk pindah barang-barang pergi umah baru. We alls memang betul-betul decide nak move out dari situ walaupun sayang sangaat kat kawasan tu. Tapi perlu la berhijrah tuk upgrade your life.

So 1st December was our officiall move in to a new house, yes, lebih selesa dari rumah yang lepas. Terlalu banyak sebab kenapa kami pindah. Will stroy the next entry.

Nak dijadikan cerita on 1st December when i was at the court for the trial, i received a text from husby said he was not well, maybe fever. I take no action cause i dont wan to tell my boss. For me, I tak nak jadikan benda ni alasan untuk nak balik awal , or cuti or apa-apa. I will usaha sebaik-baik tuk keja. I assume husby terlalu penat sebenarnya sebab kami berdua je yang setlekan eveytng.and most of it done by husby.

So i balik umah, yes husby is fever dan hari tu adalah hari yang i balik umah kul 10malam sebab follow my master attend client. Then, as usual la rehat, paracetamol and sleep. About 3am i macam tersedar ada orang kejutkan i, i rasa badan husby panas sangat. i terus bawa pergi 24 HOURS clinic, dalam hati memang nak bawa pergi emergeny da. Tapi tak pe la tengok dulu macam mana.

So after subuh i tidur balik and text my master saying that i might be late to the court. The whole day i dekat court pretend like nothing happen.

Trial finish at about  400pm. I went back to the office and sharp 53O pm i balik, I saw my husband da melepek kat bilik.  I rasa badan dia ..panas betul. Terus je bawa pergi specialist Emergency . Actually the whole day kat court pun i da terfikir benda tu. Masuk je kat Emergency 39 suhu, Apa lagi memang kat hospital the whole night with the drip and bla-bla bla procedure.

Perasaan yang risau tu macm tak boleh nak tunjuk kat muka. I still macam cool je tapi i risau. Entah la. Masa tengah tunggu kat luar tu i siap on the phone dengan my fren about 30 mins kot and i still can smile je. Pergi surau solat dan doa je. Alhamdulillah tak de apa cuma demam panas je, and slowly cure. Blood test semua clear.


The next day trial habis awal, i minta balik awal and masak sup semua so malam tu memang da better then before.


I tak tau la sebenarnye ni ujian apa untuk my marriage, seriously macam ada satu message tuk i as wifey. I dont know, what i pray is Semoga semua sihat selalu dan jauhkan dari penyakit berat-berat. Along the marriage husby memang tak de sakit teruk macam ni plus we alls only berdua je kat sini. Means relative, parents seamua jauh kan. Apa-apa pun just go through berdua je.

Tiba-tiba i terfikir" baru suami demam panas je pun, kalau anak yang sakit macam mana la??" Hurt feeling maybe,

Semoga Allah pelihara kita semua dan kurniakan kesihatan yang baik


Tata



No comments:

Post a Comment